Ja, hur är det egentligen?

När jag läser det jag skrev igår så känns det nästan som om jag är deprimerad, mer än vad jag faktiskt vågar erkänna för mig själv. Det är längesen jag känt mig så kluven inför en ny situation. Å ena sidan tror jag jättemycket på vad som komma skall, men å andra sidan har jag förbannat svårt att förenas med det faktum att det som är snart kommer att vara över. Förvisso tog jag ju upp det i förra inlägget, men det är inte förrän idag det faktiskt sjunkit in hur mycket jag kommer att sakna människor. Separationsångest kanske man kan kalla det för?

Jag tycker det är jobbigt.

.. som fan ..

Jag önskar att jag fungerade annorlunda när det gäller att processa saker som är jobbiga. In i det sista förtränger jag, eller skjuter bort det jag inte vill veta av. Det är en idiotisk sida av mig själv som jag försökt jobba bort under lång tid, men tyvärr inte lyckats särskilt bra med. Jag är duktig på att se framåt, men otroligt kass på avslut. Resultatet? Ett ändlöst bagage av jobbiga saker som följer mig vart jag än går i livet.

Jag är medveten om problemet, men tydligen oförmögen att göra något åt det.

Den här gången bör jag nog försöka lite extra.

Trots det lär jag sakna folk under en lång tid efter att detta är över.

//Z

Om! (En berättande dikt tillängnad alla er som var där, just då)

Om!

..Om dessa väggar kunde tala, förtjälja om alla år, om alla sår, jag vet inte ens om de förmår..

I 18 år har jag varit här, inom dessa väggar. Under 18 år har livet passerats genom kvarnar av kärlek, hat, glädje & sorg. ”Vi skall alla den vägen vandra”, jag liksom alla andra: Genom livet vi går, vi älskar & vi förstår, vi växer och.. blir det som återstår?

..Om dessa väggar kunde gråta, skulle de då förlåta, alla dessa fel, i vårt stora spel..

18 år av mänsklighet, av brist, stolthet och vansinnighet. Tillsammans är vi alla lika, och allra speciellt när det gäller fika. Ett andetag, svalna av, fötter upp fröken Stålenhag. ”Jag har ett smycke i min klitoris”. Det min vän, gör framtiden viss!

..Om dessa väggar kunde skratta, så vore det nog att dessa beskatta..

18 år av glädjefyllt skratt, ibland har jag tänkt på det vareviga natt. Min dag har ni fyllt med knasiga skämt, och åtskilliga brakskitar har ni alla klämt. Era gasiga magar kommer jag alltid att sakna, tills den dag min penis lär slakna. I mitt hjärta kommer ni förbli, ett enda stort (och bajsfyllt) kärlekspottpurri!

..Om dessa väggar låter mig sakna.. så låt mig inte för allt i världen…slakna..(det finns inga fler rim på det ordet)…(men vi kör en skiftlagsgrej nu)

Amer : Grattis mannen, ett år äldre! På väg att bli något stort Lita på dig själv, and you’re all set!

Matti : Världens snabbaste kronplockare. Din fru måste vara stolt!

Pia : Världens gulligaste farmor! Som jag kommer att sakna ditt dansande!

Ida : Quornfärsens anfader! Keep going!

..Om..

Seriöst:

Det här handlar inte om er alls, det här handlar om mig! Det här handlar om hur mycket jag tycker om människor på jobbet omkring mig, och hur djävla kass jag är på att hantera det. Jag vill tex inte att Thomas, Boppe, Nonne, Mathias eller någon av de andra ska bli avskilda från oss. Jag hatar det rent ut sagt! Jag vill gå till jobbet och träffa Lotta vid en specifik tidpunkt tex. Ain’t happening efter v31! Jag avskyr det…Det som händer med våran arbetsplats bryr jag mig inte så mycket om, men jag kommer att sakna så många av de som ska till andra ställen efter semestern.

..If these walls could sing..

..I would sing to you..

Vet ni varför? För att var och en av er har gjort ett avtryck i mitt hjärta, och för att jag älskar var och en av er, och för att jag kommer att sakna er!

//Z

Albumpicks of the week.

God Kväll!

Två album – ett band, det är vad som serveras den här gången. Destrophy är ett band som lyckats undgå mig av någon anledning, och som jag av en slump upptäckte när jag browsade Spotify efter nytt material att lyssna på. Det handlar om alternativ metal, och ganska amerikaniserad sådan. Man hittar influenser från alla möjliga subgenres, men utmärkande för bandet är nog deras catchiga refränger och den tämligen uppenbara ”American Punk” stilen som lyser igenom. Vanligtvis brukar jag ignorera band av den sorten men Destrophy lyckas krydda sin musik på ett riktigt bra vis, och därför anser jag dem värda en rekommendation. Två stycken album finns tillgängliga via Spotify, och genom att klicka på albumomslagen här nedan hamnar du rätt på en gång Ha en trevlig lyssning!

Har du inte Spotify? Skaffa det genom att klicka >> här << !

//Z

The secret world : Betatest!

Har skaffat mig lite extrasysslor lagom till helgen. The secret world, som är Funcom’s nästa stora Mmo ska provas grundligt. Även om det inte ligger på min topplista över kommande releases ska det bli ganska skoj att se vad det går för Dessvärre är jag bunden av de sedevanliga NDA reglerna, så tyvärr får ni vänta på en rapport tills företaget behagar lyfta lite på täcket. Trevlig helg på er!

Weekend Chatter V.19!

God Kväll!

Dax för ännu en veckosammanfattning. Att jag skriver den på en Torsdag är för mig egentligen betydelselöst då vi 5-skiftare bryter mot alla existerande normer som finns när det gäller rubbning av dagar, veckor och liknande. Det lär bli en ganska kort sammanfattning eftersom vi jobbar mest hela tiden under v19, men det finns en del godbitar att plocka fram och vi börjar med följande:

Jobbet & Framtiden:

Som jag berättat i tidigare inlägg kommer jag att flytta till en annan del av företaget efter kommande semester. Många bollar har hängt i luften samtidigt, och det har känts som om man inte riktigt vet vad som ska hända vare sig innan eller efter flytten. Under onsdagen fick vi svar på många av våra frågor tack vare vår nya produktionsledare iaf. Nu ser jag än mer fram emot att få starta upp på nytt inom företaget. Varför kanske man kan undra? Varför känns det så bra efter 18 år som anställd?

Jo serru, så att’e…

Ett av mina största orosmoment inför flytten och delningen av våran sektion var den nya upprättningen av skiftlagen. Allt hängde i luften, och jag visste absolut ingenting alls. Skulle de gå på ”blanda om kortleken från noll” filosofin, eller skulle de ha hjärta nog att inse att frukt kan bäras genom att hålla viss etablerad ordning intakt? Tack & lov & självaste Jesus Christer himself så känner jag mig lyckligt lottad efter valen! Det visade sig att jag & min kära sambo Anna fick fortsätta jobba tillsammans även på det nya stället När jag såg det på PP-presenationen slog jag en själslig bakåtvolt av glädje ärligt talat. Bara där kändes det som om hela biffen var fixad. Ställ oss inför vilka problem som helst: Vi kan fixa dem tillsammans på vårat lag, det är jag helt säker på.

New place, new people:

Anna & jag diskuterar ofta jobb tillsammans, och än mer blev det efter onsdagen. När vi såg vår skiftsammansättning såg vi genast potentialer tillsammans. Vi började bolla med både idéer och strategier för hela vårat skiftlag (som förvisso kommer bestå av endast 4 personer), men ändå. Här presenteras vi med en chans som vi aldrig haft förut: Att grundlägga en gammal avdelning på ett nytt ställe, med en chans att göra allting bättre när det gäller både arbetsmiljö, flöde & personal. Att få en sån chans på en industri är en veritabel guldgruva av möjligheter, och det gäller att öppna truten på vid gavel från start för att optimera allt som möjligt är.

Jag tror nog att både Anna’s och min entusiasm syndes tydligt under mötet, vilket jag är glad för

Än bättre är att vi kommer att bli uppbackade av en av mina personliga favoriter som ”anläggningsskötare”: En enormt skicklig underhållsarbetare med ledarambitioner sitter helt rätt i min bok. En stadig grund är roten till en god framtid om ni frågar mig

Gruppaktiviteter:

Vi fick även reda på att vi skulle ha en liten ”introduktionsträff” under uppstarten av linjen, samt en resa till en närbelägen borrplats där man kommer att använda våra ”DTH-rör” som det heter. Kul som fan med träffen (som säkerligen enligt gammalt Atlastradition innefattar för mycket alkohol, för mycket god mat och en ohälsosam mängd kramkalas). Mest dock ser jag fram emot att se våra hammarprodukter in action. Hittills har jag bara sett våra skarvstångsprodukter live. Bergvärmeborrning kanske? Vi får se vad framtiden utvisar, intressant ska det bli

Fotnoten…

I sinnet finns ändå alltid den skavande tanken att jag kommer att sakna så många människor från gemenskapen på PSF.. Det gör lite ont, det erkänner jag (hur löjligt ni än tycker att det är).

Anyways…

Fy fan vad det regnar hörrni! Riktigt grisväder i Fagerstaregionen, och man vill inget hellre än att stanna inomhus. Appropå inomhus så har jag och min kära sambo spenderat mer tid utomhus än vanligt den senaste tiden. Iom med cykelköp har vi båda upprättat dagliga motionsturer till och från jobbet. Skönt som fan att få jobba lite med kroppen igen! Förutom att det sparas in på bensinpengar så skrattas det längs vägarna klockan 05:00 på morgonen. Anna verkar stortrivas med att cykla, och för mig är det skönt att återuppta motionen. Om inte annat så är det lite peprace på morgonen för att undvika att använda bilen, och bara det är ju bra Den nya cykeln måste vara ett av mina bättre inköp på senare år. Min sista blev ju brutalt sönderplogad av en random herre med för trång förhud i en alldeles för stor plogbil för ett par år sedan. Nåja, det är aldrig för sent att återuppta gamla vanor, eller hur?

Fritid:

Har inte så mycket under den här veckan ärligt talat. Jobbar 7/7 dagar och försöker att få tiden att gå på bästa vis. Väntar mest på Diablo III släppet nästa vecka, och snyltar på mina fria Tera Online dagar medan jag inte har något att göra. Får jag tid ska jag skruva upp en av mina gamla Amiga-datorer och renovera den, och jag har även ett restaureringsjobb att göra på en mycket gammal Commodore 64. Man varken hinner eller orkar särskilt mycket under en skiftcykel, så vi får se vad som händer.

Tera-SS:

Jag har hackat tillräckligt mycket på Tera i tidigare inlägg. Gammal skåpmat i ny värld… siktet är det enda unika osv.. En sak som Tera har dock, är den troligtvis vackraste mmo-världen i alla kategorier. Tom cp-Rift bleknar i jämnförelse! Jag lämnar er med att par screenshots från spelet i brist på annat. Ha en trevlig helg alla ni som får njuta av den

As usual:

Alla screenshots är klickbara. De är tagna i upplösningen 1900×1200 och passar utmärkt som skrivbordsbakgrunder

 

 

Weekend chatter v.17!

God Kväll!

Dax för ett inlägg om allt & inget för en gångs skull. Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta veckan kort och gott, även om den mestadels har burit sig åt som de flesta andra i mitt liv. Here goes:

Om jobbet!

Den här veckan har trots allt bara innefattat torsdag & fredag eftermiddag när det gäller jobbfronten. Frågar du mig är dessa två skift de mest irriterande av dem alla. Eftermiddagsskift i slutet på en vecka måste vara påkommet av en synnerligen stenad företagsledare någon gång för länge sedan. Man kapar automatiskt av helgen, och den allmäna arbetsmoralen är (iaf för mig) på en hyfsat låg nivå. Fredagen bjöd tyvärr på en tragisk arbetsolycka som ytterligare sket ner dagen. En arbetskamrat blev allvarligt klämd mellan en truck och en maskin! Stackarn bröt armen och skadade bröstet, och en sån här händelse minner om hur skört vårt liv faktiskt är när allt kommer omkring. Rent ut sagt så hade han en djävla tur! Ett snedsteg eller en snubbling i samma situation och det kunde ha varit rygg eller skalle som hade utsatts för flera tons tryck. ”Tur” i oturen dyker upp i mitt huvud, men jag tycker synd om honom.. Snacka om otur. Jag tror att vi kommer att få se en upptrappning av säkerhets/servicerutiner på företaget efter den här olyckan. Lika bra det! Vårt Atlas Copco är ingen lättkörd plats när det gäller truckkörning, det är ett som är säkert.

Jag hoppas på en snabb återhämtning för vederbörande, och tackar…whatever för att det inte blev värre än vad det blev. Det kunde ha slutat mycket illa. Usch.. bara tanken..

Om fritiden!

Fritid har det varit destå mer av för min del. Långledigheten har innefattat både ett och annat på gott & ont. Jag inledde den med att gå ner till det lokala hotellet för att kika på Amaranthe för andra gången i mitt liv. Träffade lite vänner och fyllebabblade om ditt & datt. Dessvärre hittade jag inte arbetskamraten jag letade efter från första början, så ganska snart blev jag uttråkad & riktigt djävla fyllsliten. Tack och lov hoppar min ”Homing Pigeon” funktion igång automatiskt, och det slutade med att jag promenerade hem i god tid. Att ens dricka öl efter en 2-veckorscykel är inte särskilt smart, men men : Vi har alla våra tokiga stunder! Jag har alltid varit fascinerad av just den där ”Auto nugårvihem” funktionen hos mig. Aldrig har den svikit mig, men kanske å andra sidan gjort andra besvikna. Oftast vänder jag bara på klacken och går när det blir för mycket, men å andra sidan har jag alltid vaknat i min egen säng oavsett situation. Det är riktigt bra

Ett par dagars vila följde upp ”vildstarten”, och på Valborgsmässoafton besökte jag och Anna Swedbar. Ingen av oss hade varit där förut, och ja : Det var ju rätt mysigt där faktiskt. Swedbar är snart aktuella i tv3′s ”Kniven mot strupen” btw. Jag vet inte riktigt vilket datum det airar, men det lär vi snart bli varse om. Fick även chansen att prata med föreståndaren för Swedbar som bjöd mig på en stor kram! Trevlig dam, och jag hoppas att det kommer att gå bra för dem i framtiden

Böcicle!

Under långledigheten passade undertecknad även på att inhandla ett stycke ny cykel! Det var riktigt länge sen sist. Min sista cykel gick ett tragiskt möte till ödes vid Miners MC en vinter för 4 år sedan. Någon mindre vis herre beväpnad med en alldeles för stor snöplog tog upp ett par minuter av sin tid till att demolera min kära gamla cykel under sitt skift! Gissa om jag var förbannad när jag hittade min totaldemolerade cykel högst upp i en enorm snöhög. Fick jag veta vem som körde plogen så skulle jag gladeligen ploga upp ett nytt rövhål på densamme som tack!

Hur som helst… Detta har jag lärt mig om cyklar anno 2012:

-> De kostar som en hyfsad vinterbil!

-> Man får extremt ont i röven när man inte cyklat på ett par år!

-> Mjölksyra går inte att dricka, oavsett hur mycket man än producerar på kort tid!

-> 27 växlar är 24 för många.

-> Det är djävligt skönt att röra på sig igen!

Den sista punkten väger upp de andra, helt klart. Att jag på jobbet förklarade att mitt rövont känns som om någon rullat ihop en telefonkatalog och bryskt fört upp den i ändalykten på mig räknas knappt i jämnförelse. Anna verkade uppskatta att cykla istället för att åka bil, och där har vi ju verkligen en win-win situation. Om vi båda kan röra på oss och tycka att det är skoj och samtidigt spara in bensinpengar, då kan det väl helt enkelt inte vara fel?

Bokstavsmänniskor:

Tro det eller ej mina damer och herrar, men den senaste tiden har jag faktiskt gluttat in i dessa personers bloggar! Har alltid varit nyfiken på allt rabalder runt dem. Nu frågar jag mig följande:

Är det ens möjligt?

Hanna Widerstedt & Jockiboi måste vara det mest förstörda paret i Svensk historia. Hanna’s konstanta förakt mot nästan allt och alla, ”dyra” vanor och allmänt totalutblåsta trashstil tillsammans med en pojkvasker vars enda talang är att skita i ölburkar, visa upp sin förkrympta pitt i bloggen och andra diverse osmakligheter..

..fuckin” seriously..

Nog för att det Svenska folket dras till provokationer som flugor dras till en riktigt kryddig bajskorv.. men det här… Näe, det kan helt enkelt inte vara så djävla dumt som det verkar.

Ett par som får Kissie att framstå som Einstein himself existerar helt enkelt inte. Visst babblas det tydligen om att Hanna skulle lida av Asperger’s syndrom (vilket skulle rättfärdiga en del av det), men va” fan: Ge upp! Med total brist på självinsikt och med en kille som uppenbarligen lider av mindervärdeskomplex så kommer man bara så långt.

Ett litet paradox egentligen : Jag skriver ju om dem här och nu, så visst har jag tagit intryck av dem.

Inget  bra dock.. idioter.

Vi går vidare…

 Tera online – Andra Chansen:

En annan sak jag sysslat med under långledigheten är att testa retailversionen av mmo’t Tera. Jag sågade betaversionen jämns med fotknölarna men köpte det fulla spelet för att ha något att pyssla med inför Diablo III releasen. Så hur funkade det då? Ärligt talat : så där!

-> ”True action combat!”.

Så säljer man Tera och med all rätt! En Quake 2 fanatiker skulle älska Tera pga att man måste sikta själv med sina skills. I en vackert målad mangadröm kutar man omkring och gör precis det, men inte mycket mer. Jag skrev tidigare om att det kändes som om man blandade WoW och valfritt actionspel till konsoll: Jag håller fortfarande fast vid det! Nu har jag spelat det mer, och jag kanske skulle kunna uppskatta PvP-aspekten av det men inget mer än så. Tera är mmo a’la 2005 serverat i ett grafiskt fodral från 2011 med en teknik från Quake/Unreal som sitt absolut största försäljningsargument.

Det är supernischat på alla sätt och vis.

Tera kommer att bli spelet som ligger på runt 60% i PCgamer/Level.

För övrigt kommer det att bli det legendariska mmo’t som jag inte ens utnyttjat den första fria månaden på. Nischat lär det bli med en begränsad spelarskara, men några supersiffror kommer det aldrig att få. Det lovar jag! Asiatiska grindmmo’s har inget här att göra, oavsett hur vackra de än är.

Om våran framtid:

Ja det här handlar om Anna & mig, inte hela mänskligheten

Vi har bestämt oss för att börja spara ihop till handpenning på vårt framtida hus. Allt för att lätta på lånen vi kommer att få! Vi har båda gott om ekonomiska utrymmen så det är inte mer än rätt tycker jag. Anna fällde idén i sängen här om dagen och gav oss ett riktvärde på drygt 70000 på tre år. Helt ok plan tycker jag, även om jag tror att vi kommer att få ihop mer i slutänden. Jag lyckades själv strypa min ekonomi så pass att jag fick ihop över 30000 på fyra månader till lägenhetesrenoveringen: I stand ready  Hur som helst är det ett bra och eftertänksamt initiativ av Anna, och det gör mig bara ännu säkrare på att hon är den framtida fru jag vill ha till vårt lilla fotbollslag med snorungar.

Jag måste lära mig att ta död på en sak bara : Att våga lita fullt ut på en tjej igen.

Alltid förut, utan undantag har det gått åt helvete så fort jag gjort det. Det är det enda som hindrar mig från att nå en perfekt framtid tillsammans med Anna. Töntigt? Ja! Svårt? Ja! Vill jag? Ja! Lite rädd bara, men det är bara mänskligt.

Men:

”Så länge man är mänsklig har man makten att ändra på sitt förflutna, nuet, och i viss mån även det som komma skall!”

Jag tänker inte vara rädd.

//Z

(edit : Jag älskar separeringsfunktionen här på WP.. inte)

WoW – Mists of Pandaria Beta Review!

God Kväll!

Idag väljer jag att ta nörderiet till helt nya (och fantastiska) nivåer genom att göra två betarescensioner på en och samma dag. Det var tänkt att jag skulle ha skrivit denna vid ett tidigare tillfälle, men det har helt enkelt inte blivit tid över till ändamålet. Vi gör ett försök nu istället!

The final Expansion?

Vi börjar med en ganska drastisk underrubrik. Kanske med all rätt? Blizzards senaste expansionsalster ”Cataclysm” markerade en väldigt viktig punkt i spelets snart 8-åriga historia: Man kommer inte undan med vad som helst bara för att man i princip har monopol på franchisen. Giganterna har till dax dato förlorat ca 1,8 miljoner prenumeranter sedan de släppte sin sista expansion, och det är inga siffror man spottar åt med tanke på att varje användare genererar drygt 150:- i månaden bara på prenumerationskostnader. Lägg till alla sidotjänster och inköp via Blizzard store så kan man bara börja ana hur mycket pengar det handlar om i intäktsförluster.

Den senaste kvartalsrapporten från företaget (något som jag följer med intresse) visade på drygt 100000 ytterligare kundförluster, och det kan ju tyda på en utplaning totalt, men: Siffror kan alltid vridas och vändas på lite snyggt, eller hur? Under föregående år presenterades en tjänst som kallas ”Annual Pass”. Kort och gott kan man kalla det för ett årskort för WoW. I priset ingick en gratis kopia av spelet Diablo III, samt lite ingame krafs till WoW. Allt man behövde göra var att förbinda sig till 12 standard månadsbetalningar så var saken biff. Blizzard meddelade glatt i kvartalsrapporten att dryga miljonen av dessa ”Pass” har aktiverats. Vad de inte sa riktigt lika högt är att det i princip är omöjligt att ta sig ur avtalet under tiden utan domstolsåtgärder. Jag har läst om många som känt för att avbryta pga att de tröttnat totalt på WoW, men inte lyckats komma undan. Det enda valet verkar ha varit att totalt annullera sitt kreditkort och beställa ett nytt för att avbryta inbetalningarna till företaget. Mhm…

Hela alltet skriker nödlösning för att inte skrämma iväg aktieägarna. Ponera att avtalet gick att avbryta utan några större problem. Gissningsvis hade de haft åtminstone 500000 färre prenumeranter att presentera i sin rapport. Då är jag ändå snäll..

Sålunda subrubriken ”The final expansion”.

Det här blir säkerligen Blizzards sista fight med den Amerikanska och Europeiska publiken. Gör de inte denna expansion rätt så kommer det att rasa för dem på båda marknaderna. Spelet är gammalt, och många av de som spelat det under alla dessa år har förändrade liv i dagsläget. Kan de locka till sig nya prenumeranter med sitt ”Mists of Pandaria”? Här kommer min åsikt!

 Vem trodde att det kunde vara sant?

Huvudhistorien i den uppkommande expansion behandlar Pandor… Ja, du läste rätt! Pandaren som de kallas har varit mer eller mindre aktuella ända sedan Blizzard släppte sin första expansion till WoW. På nätet spreds rykten om dessa trinda varelser som dök upp som ett halvdant skämt redan i Warcraft III. Skulle de någonsin implementeras i spelet som så många miljoner människor älskade? Så blev det inte på den tiden, men nu är tydligen dax. Personligen trodde jag aldrig att det skulle ske, men det är ett faktum : Azeroth kommer att invaderas av Kung Fu Panda med allt vad det innebär, och många fans av spelet har ögonbrynen lika högt i pannan som jag själv har haft.

Jag har själv en teori om varför Blizzard valt denna inriktning med WoW. De förlorar alltjämt prenumeranter i US/EU, men i asiatiska länder ligger de drygt 2 år efter oss expansionsvis (mhm) så där växer kundkretsen fortfarande. En genial strategi om du frågar mig! De betar fortfarande av ”Wrath of the Lich King”, och har mycket mer kvar att se. Failar marknaden här finns det en enorm marknad att suga pengar ur öster om oss.

Lite senare i expansionen kommer det att bli mer uppenbart att min teori kanske har lite grund.

What’s new?:

Förutom dessa runda pandor som du kan se på bilden ovanför så har det hänt ganska mycket med WoW, även fast det inte har det. Kryptiskt värre, men snart kommer ni att förstå vad jag menar.

-> Pandarens är hur som helst den första neutrala rasen i WoW, fram till lvl 10.

-> Klassen munk tillkommer. De kan spela alla 3 roller i den klassiska treenigheten.

-> Pet battles introduceras. (Tänk dig Pokémon i WoW så har du en riktlinje).

-> Möjligheter till att farma dina egna grödor läggs in (Harvest Moon någon?).

-> Challenge mode dungeons introduceras. (Snabbast genom en dungeon, och scoreboards på det).

-> Scenarios introduceras (GW2/Rift events i WoW typ).

-> Somliga av klasserna ”skrivs om” i funktionalitet, på gott och ont.

-> Talangträden reduceras till en hög med skit.

 Gremlins 3 : The really new, newer, newest batch!

Ovanstående punkter är kort och gott det som är nytt i WoW. På bilden här ovan har vi en vy över det nya ”talangträdet”. Där man förut byggde upp sin karaktär level för level gör man nu ett val var 15:e level. Homogenisering verkar stå på Blizzards schema. Anledningen till att man introducerat denna nyskapande idé är för att ”skapa unika karaktärer”. Ingen ska vara den andra lik, och bara för att man får göra val som inte har någon större impact på ens spelstil. Japp.. contradiction deluxe om du frågar mig. En del av det bästa med WoW enligt mig var att köra en ”cookiecutter” spec, och sen lyckas köra den bättre än (helst) alla andra.

Jag gillade idén från början, men efter att ha provat den känns det.. njae.. Jag bryr mig egentligen inte så mycket.

 Att ta sig runt i den nya världen:

Den nya expansionen har ingen naturlig baneman (som alla de tidigare), utan ska tydligen fokusera på striden mellan Horde & Alliance igen. När jag kliver ut i de nya zonerna med mina kopierade karaktärer känns allt precis som förut, nästan helt utan undantag. Questsystemet är identiskt, min warlock är förvisso mer lik en Shadowpriest än förut, men i övrigt är det precis samma sak som tidigare. Man har gjort nya försök att sträcka den gamla stabila grafikmotorn ett snäpp till och det är estetiskt tilltalande, men det är absolut inte 2012. Jag snubblar omkring och gör ett par quests.. märker att det finns dynamiska rewards för dem.. Jag reagerar dock inte eftersom det redan gjorts tidigare. I övrigt är det samma gamla ”Samla 10x strutslungor” uppdrag som det var sedan 2005 när jag började. Uppgivet börjar jag inse att detta spel snart kanske inte kommer att hålla längre.

Jag har haft tillgång till betaversionen en längre tid, och jag har nog inte loggat in mer än 3 ggr sen den landade på hårddisken.

Varför?

Pandor, Pokémon, Harvest Moon & extrem instanstävlan hör till de mer asiatiska inslagen i ett spel.

Själv är jag varken kort, gul, svarthårig eller har en penis som ser ut som en torkad jalapeño.

Mitt årspass lär nog bara ha en funktion : Att få tillgång till Diablo III. I övrigt är det nog dax att lägga detta gamla spel på hyllan och låta asiaterna ta över.

Slutbetyg : 4/10 (för nostalgins skull)

Trevlig Valborg alles!

//Z

Guild Wars 2 : Beta weekend 1 review!

Hallu!

Det går hett till på testfronten just nu, och nästa spel till rakning är det högt eftertraktade Guild Wars 2. Som vanligt när det gäller betamaterial vill jag tillägga att produkten inte kan ses som ett färdigställt spel, utan mest troligt innehåller avvikelser på ett eller annat vis. Dock så kommer jag basera min rescension på vad jag får ut av den aktuella versionen! Sist men inte minst vill jag tillägga att detta inlägg kommer att berätta om spelets funktioner & grunder, samt fokusera på PvE delen. Nästa betaweekend kommer fokus att läggas på PvP samt crafting. Då kör vi igång!

Introduktion:

Guild Wars 2 är uppföljaren till den ganska nischade föregångaren (doh). Det tillhörde inte det mest populära av mmo’s men hade (och har) ett community som verkligen brann för sitt spel. Två av de saker som utmärkte föregångaren var den ganska tydliga inriktningen på PvP-strider, samt bristen på den (i dagens läge) nästintill obligatoriska månadsprenumerationen. Uppföljaren har blivit enormt hypad, och i dessa tider när fans av genren går och väntar på nästa ”mmo-messias” kan man kanske förstå det. Blir Guild Wars 2 nästa stora onlinerpg, eller hamnar det i realådan med flertalet av sina föregångare? Jag tänker försöka reda ut det över ett par inlägg under kommande helger.

(..Stilen som genomsyrar GW2 ger sig tillkänna redan från början.)

Att skapa din karaktär:

Efter inloggning möts du av följande skärm. Av 5 tillgängliga raser är endast 3 spelbara i betaversionen, men det känns som om det räcker för tillfället. En kort presentation av varje ras kanske är på sin plats dock:

Human : Stapelvaran i varje mmo, inte särskilt oväntad.

Charr : Enorma, djuriska varelser som känns som WoW’s Taurens i kattform.

Norn : Humanoid ”vikingainspirerad” ras som lever i täta band med naturen.

Asura : Små, underjordslevande varelser som påminner om de där prylarna från Harry Potter.

Sylarvi : Alver på steroider eller nåt? Botaniska, nobla varelser.

Det är inga underligheter egentligen, välj något tilltalande and off you go Det finns möjligheter att konfigurera de flesta aspekter av din karaktärs utseende, och under skapelseprocessen får du även göra flera val som faktiskt påverkar din personliga historia under spelets gång. Eventuellt lite mer om det senare.

(Necromancern : För dig som gillar kravlande dödkött.)

På nästa skärm börjar det bli lite mer spännande. Precis som i alla andra spel i genren får man välja sin klass (eller profession som det kallas i GW2). Inga restriktioner finns, utan alla raser kan välja precis vad som helst. Kanonbra detalj som jag stört mig på i andra spel! Det finns åtta klasser att botanisera bland, och nedan följer en beskrivning av dem alla:

Elementalist : Din lokala Gandalf! Använder besvärjelser ur alla element (man byter mellan uppsättningar som man vill). Traditionell klass helt enkelt.

Warrior : Förklaring överflödig. Den där stora, stabbiga farbrorn som gillar att veva med skarpa tillhyggen. Killen du oftast hatar att möta i PvP!

Ranger : Den obligatoriska jägaren är med även här. Djurtämjare och primär avståndsskytt. Kan dock specialisera sig inom närstrid för den som gillar det.

Necromancer : För den som gillar vandöda ting, mörker och ondska i största allmänhet. Avståndsklass med möjlighet att kontrollera horder av döda arméer.

Guardian : Typisk ”hjälteklass”. Paladinliknande klass som fokuserar mer på beskydd än brutalt fightande. Mångsidig i närstrid!

Thief : Självklar, vad vore ett mmo utan en backstabbande tjuvdjävel? Mästare på gifter & andra lömska tilltag.

Engineer : Udda klass som använder sig av granater, kanontorn (!) och diverse andra tillhyggen för att spränga sig fram genom tillvaron.

Mesmer : En illusionist som sysslar med att förvirra och kontrollera fiender. Kan även frammana kloner av sig själv.

Så, det var de åtta tillgängliga klasserna i ett nötskal. Ett klick på länkarna erbjuder mer ingående info om varje klass (som helt klart är läsvärd). Ser ni vad som saknas btw? Inte en gång under presentationen har jag nämnt någon klass som ”den typiska tanken/healern” osv. Här har vi en av de riktigt fina sakerna med Guild Wars 2 : Det heliga treenigheten är helt enkelt upplöst! Inget mer letandes efter specifikt utrustade klasser när du vill syssla med gruppverksamheter, det gillar jag!

Hur man har löst det återkommer jag till lite senare i rescensionen..

(Skogsravet i Karlstad togs till helt nya höjder.)

Dina första stapplande steg i spelvärlden:

Efter att du valt din ras & klass kastas du rakt in en av spelets startzoner (beroende på val av ras). Det dröjer inte många minuter innan du har tagit de första stegen i din personliga historia. Alla karaktärer följer en strikt historia genom spelet, men beroende på vilka val du gjort under karaktärsskapandet, samt kommer att göra under spelets gång så anpassas berättelsen och blir personlig för just dig. En rätt skoj detalj som jag ser fram emot att se impacten av senare i spelet.

I början är det dock simplare. Det handlar mest om standardtutorials för att komma igång med spelet. Enklare standarduppdrag kombineras med spelets events (som kan inträffa lite när som helst) för att snabbt sätta dig in i hur spelet fungerar. Det är lättsamt, och det är ganska skoj även för en gammal mmo-räv som mig.

(Stora, arga & orakade. Spelets worldbossar är imponerande.)

Varje tutorial avslutas med en grand finale i form av en world boss (som jag har förstått att det ska finnas ganska gott om i den övriga världen). Ärligt talat är de jag sett hittills riktiga ”jawdroppers”, och det gav faktiskt en viss wow-känsla (inte spelet). Det känns som om det ger en hum om vad som komma skall…. hoppas jag i alla fall.

(En bit karta som jag alldeles strax kommer att berätta mer om.)

 Lugnet efter stormen:

Efter att du avslutat din inledande tutorial får du faktiskt lite tid att andas och tänka igenom hur spelet faktiskt fungerar. Trots simpliciteten är inledningarna ganska hektiska och du spenderar mest tiden med att smattra på din allra första attackknapp. Här har vi ännu en sak som skiljer Guild Wars 2 från mängden : Skillsystemet!

Istället för att gå till din lokala tränare så låser du upp dina skills genom att fightas. Ju mer du använder dina färdigheter destå fler låser du upp. Detta är bara toppen av isberget dock..

Det riktigt komplexa bakom färdighetssystemet dyker upp med möjligheten att byta vapen. Ponera att du spelar en Necromancer beväpnad med en traditionell stav. Du låser upp dina 5 första attackskills genom att frekvent använda just staven. För att ta ett direkt exempel så har du tillgång till en standard ranged attack, och flertalet AoE-fields (som gör skada, saktar ner fiender, stjäl liv etc). Plötsligt släpper en dräpt fiende ifrån sig en dolk. Du byter vapen från staven till nämnda dolk och vips så resettas din skillbar igen. Du har nu tillgång till 3 helt nya förmågor att låsa upp. Bara 3 säger du? Jo, dolken kan bäras i en hand, och lämnar den andra fri. Från en quest får du tillgång till ett krigshorn avsett att bäras i din andra hand. Beväpnad med den låser du upp 2 helt andra förmågor bundet till just den vapentypen.

Verkar det svårt?

(Exempel på skillsets från en Guardian.)

Till en början är det ganska förvirrande!

När du väl kommit in i det inser du att det är smått genialiskt. Beroende på vad du beväpnar dig med kan du skapa ditt eget favoritsätt att strida på. Alla vapentyper din klass kan använda har sina egna skills bundna till sig, och valen är i vissa fall smått överväldigande. Kombinerandet är skitskoj, och att leta synergier är en personlig favorit!

-> Skills 1-5 är alltid stridsrelaterade och avgörs av din beväpning.

-> Skill 6 är din personliga heal.

Hold it!

Här kommer vi till punkten jag talade om förut: Upplösningen av treenigheten! Alla klasser har tillgång till en personlig heal på cooldown, och därmed behövs ingen egentlig tank eller healer. Istället handlar allt om kontroll eller support, och det är en avsevärt mycket bättre lösning än den traditionella varianten. Mycket bra tänkt av utvecklarna!

-> Skill 7-9 är dina utilityskills och dessa låses upp med hjälp av skillpoints (som du får tillgång till genom leveling & annat).

-> Skill 10 är en sk ”elite skill” som låses upp sent under spelet. Oftast på lång cooldown och har kapacitet att dramatiskt förändra stridens utgång.

Så fungerar stridssystemet i grund och botten. Det tar ett tag att sätta sig in i, men när det väl är rotat i skallen är det riktigt skoj att använda. Ett nytt och trevligt grepp inom genren

Tillbaka till kartan där uppe (quest & eventsystem):

Jag berättade tidigare om att man följer en personlig historia genom spelet. So far, so good: Det hela är ganska traditionellt för mmo’s och skönt att det finns på plats. Vad jag däremot inte vill se en enda gång till är 25000 questar med ”Döda 10 tjackade ekorrar”, ”Hämta 45 pajer och leverera dem till X”. Alla mmo’s efter WoW har följt modellen (även om SwTor galant försökte dölja dem), och ärligt talat spyr jag upp njurarna bara vid tanken på ännu ett spel med exakt samma modell.

Tänker Guild Wars 2 gå samma väg?

(Föga anade min Blood Fiend att han skulle få en medeltida pissbomb i bakhuvudet.)

Njaeee… inte riktigt.

Kartan längre upp i inlägget visar ett av de tidiga områdena i spelet. Förutom att följa din personliga historia så finns även ett flertal symboler utplacerade på kartan. En av dessa symboler är ett hjärta, och allt som oftast finns det ett antal av dem utspridda över zonerna. Man skulle kunna kalla dem för ”areaquests” men ändå inte. Går man i närheten av dem finner man en npc som behöver hjälp med något. Det dyker inte upp någon specifik quest i din logg som strikt ska följas, utan mest en lista över prylar som du kan hjälpa till med i området för att tjäna erfarenhetspoäng. Tröttnar du ur mitt i en area är det bara att promenera vidare och fortsätta med något annat tills du känner för att komma tillbaka. Det är löst och ledigt, och det funkar faktiskt helt ok. På bilden ovan är det tänkt att jag ska hjälpa till att vattna majsfält.

Medan du knatar omkring kastas du även in i dynamiska events som dyker upp både här och var. De kan handla om lite vad som helst: Allt ifrån att försvara områden från invasioner, samla äpplen till pajbakning (!) till att knacka bajset ur något vedervärdigt jättemonster kan stå på menyn, och det kan ske när som helst. Oftast drar dessa events till sig massor av folk som tillsammans hjälper till att klara av uppgiften. Precis som areaquestarna är det löst, ledigt och kul. När 30 pers plötsligt kastar sig in i en och samma strid för att försvara en farm från horder av banditer är det som upplagt för fyverkerier på skärmen

..fyverkerier på skärmen ja.. Hur ser spelet ut i rörelse undrar ni kanske?

(Jag tog till höger vid tavernan och hamnade i Disneyland.)

En levande, färgsprakande värld.

Det ska göras klart på en gång : Guild Wars 2 är i sin betafas, och det märks tydligt! Medan somliga saker är snudd på vansinnigt vackra och välslipade så kan andra saker vara way out there. I sin nuvarande inkarnation är spelet ganska ojämnt kvalitetsmässigt. Bilden från människornas hemstad här ovan är tex extremt levande och väldetaljerad i rörelse, medan andra ställen kan ha gräsliga texturer och se ut som ett spel från 2005. Shadingen på flera av raserna håller risig kvalitet, och vissa animationer kan kännas … oklara kanske man kan säga. Det finns mycket att jobba på!

Det som dock är mest irriterande är att klienten är vansinnigt cpu-intensiv! Jag sitter på en av de snabbare i7′orna och har upplevt nästan löjliga fps-drops i somliga situationer. Troligtvis är det relaterat till betaklienten, men oavsett vad så måste det fixas till release. Ett spel som är så pass baserat på stora strider får inte lida av enorma performancedips när det gäller. Jag vet att Arenanet (som gör spelet) är medvetna om det hela, så jag räknar med att det jobbas frenetiskt bakom kulisserna. Man håller tummarna!

Med lite tur rätas även övriga ovanstående grafikanmärkningar till. Jag kan leva med dem, men det är irriterande med så pass ojämn kvalitet.

(Britt-Lennart efter sitt årliga klorinbad. Fixa till shaders!)

Det var allt för denna omgångs weekendtest!

Jag vet att det är lite rörigt skrivet, men det är inte lätt att sammanfatta så många intryck på så kort tid. Jag har iaf försökt gå igenom grunderna i spelet och gett er lite kött på benen. Vid nästa weekendtest kommer jag att försöka testa lite pvp (både standard och World vs. World), gå igenom craftingskills & de mer avancerade delarna av karaktärsbyggnaden senare i spelet. Jag väntar med att ge er något slutgiltigt utlåtande om spelet till jag provat igenom fler aspekter.

Tack, och på återseende!

//Z

Om allt & inget, ett samlingsinlägg (V16).

God nästan kväll!

Då jag inte har något specifikt att skriva om tänkte jag samla lite tankar om saker och ting som rinner runt i hjärnbarken. Det hör inte till vanligheterna att jag skriver random stuff, men ibland kan man väl avvika lite från normerna och bara skriva ”som alla andra” tycker jag. Here goes nothing :

Om Jobbet:

Vi har precis avslutat ännu en av dessa vansinniga 2-veckorscyklar som dyker upp likt ogräs med jämna mellanrum. Ärligt talat : Jag avskyr dem! När vi en gång för länge sedan i det soliga Skellefteå bestämde oss för att anta vårt nuvarande schema skulle jag gissa på att vi hade sniffat för mycket Tectyl eller liknande. Hur vi frivilligt kunde välja att jobba i ett bakvänt schema (förmiddag -> natt -> eftermiddag), och dessutom med en av två skiftcyklar som varar i två veckor är bortom mitt förstånd. Jag vill dock dra mig till minnes att vi hurrade över att vi aldrig fick två helger av jobb efter varandra.

..och nu..

Jag medger helt öppet att jag har problem med att fixa de långa cyklerna. Jag är så kraschad efter dem att det tar ungefär 2 dagar av den efterföljande långledigheten att ens få mig på fötter igen. Vad som komplicerar det hela ännu mer är att jag konstant har brist på sömn pga vårt hus (som uppenbarligen är byggt av 95% frigolit). Alltid är det något som pågår : Ungar som gapar & skriker, renoveringar som pågår, fester på helgerna, folk som gapar och skriker i trapphuset:

Jag blir galen!

För att ta ett gediget exempel på problemet : Vårt sista nattskift under helvetescykeln blev jag tvungen att vara hemma.. tvungen. Renoveringar pågår i lägenheten under. Någon hantverkare håller på med slipning, och har gjort det i flera veckor. Jag har ingen aning om han håller på att slipa bort hela lägenheten eller liknande, men ljudet fortplantar sig lika effektivt som en okontrollerad hundkennel under Mars månad. Addera till ovanstående att min grannes stackars lilla bäbis konstant vaknar av samma oväsen, och kort därefter framför Pavarotti’s ”Nessun Dorma”  i samma ljudnivå som om ett Jas Gripen skulle rivstarta i ditt vardagsrum. Som extra grädde på moset kan man tillägga att det pågått en utflyttning av en festprissa under tiden. Glada skratt och klantigt tappande av möblerna i trappen har kantats av unga fnittrande flickröster. Allt detta har pågått under tiden som undertecknad har försökt anpassa sig till en skiftcykel som inte är till för någon normalfuntad människa över 30. Funkar det? Klart som självaste helvete att det inte gör!

..men..

Location, location, location, masturbation:

Jag ser ljuset i tunneln, tro det eller ej! Just nu gäller det bara att hålla ut. Vårt älskade drömföretag (Atlas Copco) har ganska nyligen vänt upp & ned på plånboken och låtit pengarna regnat över Fagersta. Ganska precis en halv  miljard har hyfsat nyligen investerats hos oss, och därmed breder vi ut oss likt en familjepizza över stadens lokaler. Expansion i en stad som Fagersta : Det är grejer det! Ärligt talat Seco, skit ner er och sälj skärverksamheten till oss, för i framtiden ångvältar vi över er med. Oavsett ovanstående problem med skiftcykler är jag djävligt stolt över att tillhöra ett vinnarföretag! Tillbaks till ämnet:

Tack vare våran expansion så är vi som sagt tvungna att breda ut oss lite extra. För ändamålet har vi köpt upp lokaler (och nya andelar i redan rekvirerade byggnader) för att få plats med nya maskiner på gamla ställen. Som följd av detta kommer en del av min älskade linje att splittras upp i 3 delar och placeras ut på lika många ställen. Jag har förvisso bara jobbat 3 år (av 18 sammanlagda)  i min nuvarande befattning, men gudarna ska veta att jag kommer att sakna många ansikten från avdelningen när vi väl delas upp på våra ansvarsområden. Undrar hur många av dem som tänker som jag? Säkerligen borde det vara några stycken…

Man är van att möta sina dedikerade skiftlag, att skratta tillsammans, prata Kvargstuvningar, utbyta brakskitar, eller prata smått omänskliga mängder snusk. Helt plötsligt kommer det mesta av allt roligt man haft med dessa människor bara att vara.. borta. Jag gillar inte alls tanken, och att ens fundera på det hela gör att det bildas en liten tom fläck i mitt hjärta. Kalla mig löjlig, men jag uppskattar mina medmänniskor på jobbet mer än vad man kanske tror. Det är helt enkelt sorgligt, eftersom jag tycker om så många av dem.

Men blicken är ständigt riktad framåt:

Trots att det är sorgligt måste jag försöka tänka på vad jag vill ha ut av framtiden. Jag och min älskade sambo Anna sökte båda vidare till en annan falang av företaget och fick platserna (på nåde av vår nuvarande chef som egentligen ville ha oss kvar, tack Micke!).  Platsen kommer att byggas under sommaren och här har jag (tack vare min sambo) en möjlighet att vara med på arbetsplatsutformning etc. Det blir nygammalt, men vi har en unik möjlighet att bygga en effektiv och bra arbetsplats från grunden, och det är guld värt. Med tanke på att jag drabbats av ganska svåra arbetsskador tidigare har jag en meningsfull synvinkel att tillföra i hanterandet av produkter. Jag tror det kan bli jättebra. Framför allt kommer vår nya arbetsplats att bygga på mekanik och inte så mycket elektronik (vilket jag är tacksam för). Inlärningskurvan kommer att bli lägre än vid min nuvarande post (som operatör för en robotiserad prototypanläggning för färdigställning av produkter). Med andra ord : Mer direktskruva än pissdryg felsökning i ett inkomplett hypermodernt system. Det gillar jag helt klart

Allt jag kan hoppas på nu är att de försöker hålla våra lag intakta så gott det går. Mitt drömscenario är att de låter Anna, Amer och mig jobba ihop! Där tror jag att vi har ett oslagbart team som kan lösa precis vad som helst under vilka omständigheter som helst.Kunnande, intelligens & logistik skulle vara 200% .

En annan sak som jag vill hurra för är att vi faktiskt byter bort vårt djävulska schema lagom till hösten (det här med att hålla ut huh). Förvisso får vi fler 12-timmarsskift på schemat och vi får flera helger efter varandra, men : Ingen mer vansinnesordning på dagarna, och framför allt : Inga fler cykler på två hela veckor åt gången. Även om det kan bli tufft så kan det bara bli bättre

Nåja, nog om jobbet just nu. Vidare till nästa ämne!

Regnet som föder våren:

Varje år går jag och väntar på det..

Många av er känner säkerligen till fenomenet utan att egentligen tänka på det hela. Låt mig beskriva det ur en poetisk synvinkel betraktad från vårt gästrumsfönster:

–Ur dimman svävar de fram likt skuggor från de förflutna mot en vinterblekt bakgrund.

Deras andetag minner om våren, ändock fyller kylans stypgrepp  beskedet inom oss.

Lite varmare, lite grönare, lite skönare, vår längtan beskrivs.

Med sång, med glädje, med värme vi längtar–

Man längtar:

Jag gör det alltid. Man väntar på det där regnet! Himlen som tornar upp sig likt en midvinternatt i april. Himlen som bär samma förmågor som en genomsnittlig folkölsfylla : Okontrollerat pissande! Nu har det hänt, och faktiskt ett par dagar i sträck Nu händer det mina vänner!

..Naturen beter sig som en lagom varm popcornkastrull..

Många är vi som är så trötta på vintern, men nu tror jag att våren är på gång. Kanske kan alla dessa fågelskaror sluta kännas malplacerade? Förhoppningsvis kommer varenda träd låta ”Fhwomp!”. Vår vill jag ha, då vintern har tagit sin rätt på mitt humör alldeles för länge. Jag tror att många av er tänker precis som mig

We are the mutants:

 Sist men inte minst:

Jag har en liten fråga, men ändå inte: Varför?

Bra fråga faktiskt, och synnerligen generell.

Varje gång jag köper en planta, blomma eller liknande och tar hem den så händer det något som inte ska hända. Nejnej, den dör inte för jag kommer alltid ihåg att vattna mina växter. Vad som däremot händer är att de alla växer helt utom kontroll, muterar på sätt som de inte ska göra osv. När jag bodde på Floravägen var det extremt. Små bladväxter totalmuterade och murade igen hela mina 3 vardagsrumsfönster. Ovan ser ni en växt som ska vattnas väldigt sparsamt, och enbart växer på sin grundstam för att bilda en liten krona på toppen. Det är tanken med det hela.. Dessvärre funkar det inte alls. Den växer helt okontrollerat bortom sina genetiska former, och då har vi brutit av flera skott och planterat vid sidan av redan.

Nån som är bra på växter och kan berätta för mig varför varenda växt som hamnar här hemma totalmuterar?

I övrigt, ha en trevlig helg alla mina vänner

//Z

Tera – Världens kortaste betareview?

Tera online är ett Koreanskt mmo som lägger betoningen på actionstrider.

Ta en portion WoW, addera valfritt skräpactionspel till Playstation 3 och tjosan : Du har Tera i ett nötskal, varken mer eller mindre.

Det här funkade inte alls för mig. Allt i spelet känns föråldrat förutom grafiken som är ganska tjusig.

Tera kommer säkerligen att tilltala den skara som uppskattar konsollspel, men i övrigt tror jag att det får lite svårt att slå sig in på den Europeiska & Amerikanska marknaden. Den är redan övermättad, och enligt min uppfattning har inte spelet det som krävs för att dra de riktigt stora kundsiffrorna. Jag kan dock ha fel, det har ju hänt X antal ggr förr

//Z